För tillträde till kursen krävs utöver grundläggande behörighet godkänd kurs KG111C.

Kursen ingår i termin fyra på kriminologiprogrammet.

Syftet är att studenten utvecklar fördjupade kunskaper om ungdomsbrottslighetens omfattning, former och orsaker.

Kursen inleds med en introduktion till kunskapsområdet ungdomsbrottslighet. Ungdomsbrottslighetens omfattning, struktur och karaktär diskuteras. Därefter följer en genomgång av hur ungdomsbrottslighet är relaterad till social bakgrund, familjeförhållanden och skolan, kamratumgänge och fritidsaktiviteter samt individuella skillnaders betydelse för ungdomsbrottslighet. Såväl teoretiska utgångspunkter som det aktuella forskningsläget behandlas. Avslutningsvis diskuteras hur brott bland ungdomar kan förebyggas.

Efter avslutad kurs ska studenten kunna

1. redogöra för ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning, karaktär och struktur,
2. redogöra för och analysera olika faktorers betydelse för ungdomsbrottslighetens omfattning, former och orsaker,
3. diskutera forskningsresultat rörande ungdomsbrottslighet, och
4. redogöra för hur brott bland ungdomar kan förebyggas baserat på en värdering av de perspektiv som diskuterats.

Undervisningen bedrivs i form av föreläsningar, enskilda studier och obligatoriska seminarier. För att uppnå lärandemålen presenteras kursinnehållet vid föreläsningar. Lärandemål 3 och 4 stöds även genom att studenten diskuterar forskning som relaterar till de olika perspektiv på ungdomsbrottslighet som diskuterats i kursen vid obligatoriska seminarier.

Lärandemål 1, 2 och 4 examineras genom en enskild skriftlig tentamina. Fokus i bedömningen av den enskilda skriftliga tentamen är studentens förmåga att redogöra för ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning, karaktär och struktur. Fokus är även att redogöra för och analysera olika faktorers betydelse för ungdomsbrottslighetens omfattning, former och orsaker samt att redogöra för hur brott bland ungdomar kan förebyggas. Lärandemål 1-3 examineras även genom deltagande vid obligatoriska seminarier där studenten skriftligt och muntligt presenterar forskning om ungdomsbrottslighet och relaterar denna till frågan om hur ungdomsbrottslighet kan förebyggas.

Av de schemalagda momenten är seminarierna obligatoriska och utgör, tillsammans med den avslutande skriftliga enskilda tentamen, underlag för bedömningen. Student som inte deltar vid obligatoriska moment ska komplettera muntligt och/eller genom enskilda skriftliga inlämningsuppgifter enligt beslut av examinator.

För att erhålla betyget godkänt på kursen krävs minst betyget godkänt på enskild skriftlig tentamen och på obligatoriska seminarier. För att erhålla betyget väl godkänt på kursen krävs dessutom betyget väl godkänt på den skriftliga tentamen.

Rätt till omprov

Student som underkänts i prov ges möjlighet till två omprov på samma kursinnehåll och med samma krav. Studenten har därutöver rätt att tentera på samma kurs vid efterföljande kurstillfällen enligt samma regel. Prov och omprov genomförs på de tider som anges i schemat.

Andershed H, Andershed A-K, Söderholm Carpelan K, (2010) Ungdomar som begår brott. Vilka insatser fungerar? Stockholm: Gothia Förlag AB (Kapitel 8-9), 51 s.

Agnew R, Brezina T, (2017) Juvenile Delinquency. Causes and Control (6th edition). Oxford: Oxford University Press. 109 s.

Agnew R, (1993) Why do they do it? An examination of the intervening mechanisms between “social control” variables and delinquency. Journal of Research in Crime and Delinquency, 30, 245-266.

Brottsförebyggande rådet, (2009) Grövre våld i skolan. Brå-rapport 2009:6. Stockholm: Brottsförebyggande rådet, 115 s.

Estrada F, (1999) Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem: Utveckling, uppmärksamhet och reaktion (Doktorsavhandling, avhandlingsserie nr 3). Stockholm:

Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. (Kapitel 2, s. 31-44).

Hay C, (2001) Parenting, self-control, and delinquency: A test of self-control theory. Criminology, 39: 707-734.

Hoeben EM, Meldrum RC, Walker DA, Young JT, (2016) The role of peer delinquency and unstructured socializing in explaining delinquency and substance use: A state-of-the-art review. Journal of Criminal Justice, 47: 108-122.

Hoeve M, Dubas JS, Eichelsheim VI, Van der Laan PH, Smeenk WH, Gerris JRM, (2009) The Relationship Between Parenting and Delinquency: A Meta-analysis. Journal of Abnormal Child Psychology, 37: 749-775.

Kroese J, Bernasco W, Liefbroer AC, Rouwendal J, (2021) Growing up in single parent families and the criminal involvement of adolescents: a systematic review. Psychology, Crime & Law, 27, 61-75.

Kruttschnitt C, (2013) Gender and crime. Annual Review of Sociology, 39:291-308.

Nilsson E-L, (2017) Parental socialization and adolescent offending. Doctoral Dissertation 2017:6. Malmö University. (Introduction and article 1, pp. 11-90).

Osgood DW, Wilson JK, O’Malley PM, Bachman JG, Johnston LD, (1996) Routine activities and individual deviant behavior. American Sociological Review, 61, 635-655.

Ring J, Svensson R, (2007) Social class and criminality among young persons: A comparative study considering the effects of school achievement as a mediating factor in Swedish register and self-report data. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 8(2): 178-201.

Svensson R, Oberwittler D, (2010) It’s not the time they spend, it’s what they do: The interaction between delinquent friends and unstructured routine activity on delinquency. Findings from two countries. Journal of Criminal Justice, 38(5): 1006-1014.

Svensson R, Oberwittler D, (2021) Changing routine activities and the decline of youth crime: A repeated cross-sectional analysis of self-reported delinquency in Sweden, 1999–2017. Criminology, 59:351-386.

Svensson R, Shannon D, (2020) Immigrant Background and Crime Among Young People: An Examination of the Importance of Delinquent Friends Based on National Self-Report Data. Youth & Society, doi.org/10.1177/0044118X20942248

Svensson R, Weerman FM, Pauwels LJR, Bruinsma GJN, Bernasco W, (2013) Moral emotions and offending: Do feelings of anticipated shame and guilt mediate the effect of socialization on offending. European Journal of Criminology, 10(1): 22-39.

Thornberry TT, Krohn MD, (2000) The self-report method for measuring delinquency and crime. In: Duffee D, Crutchfield RD, Mastofski S, Mazerolle L, McDowall D,

Ostrom B (red.). Innovations in Measurement and analysis. Washington, DC: National Institute of Justice. 51 s.

Vasiljevic Z, Svensson R, Shannon D, (2020) Immigration and crime: a time-trend analysis of self-reported crime in Sweden, 1999–2017, Nordic Journal of Criminology, 21:1-10.

Weerman FM, Bernasco W Bruinsma GJN, Pauwels LJR, (2015) When is spending time with peers related to delinquency? The importance of where, what, and with whom. Crime & Delinquency, 61:1386-1413.

Wikström, P-O H, (2011) Social sources of crime propensity: A study of the collective efficacy of families, schools, and neighbourhoods. In Bliesener T, Beelmann T,

Stemmler, A (eds), Antisocial behavior and crime. Cambridge, MA: Hogrefe Publishing. sid. 100-122, 13 s.

Wikström P-O H, Ceccato V, Hardie B, Treiber K, (2010) Activity field and the dynamics of crime. Advancing about the role of the environment in crime causation. Journal of Quantative Criminology, 26: 55-87.

Wikström P-O H, Svensson R, (2010) When does self-control matter? The interaction between morality and self-control in crime causation. European Journal of Criminology, 5:395-410.

Wood J, Alleyne E, (2010) Street gang theory and research: Where are we now and where do we go from here? Aggression and Violent Behavior, 15:100-111.

Wood, J, (2014) Understanding gang membership: The significance of group processes. Group Processes & Intergroup Relations, 17:710–729.

Vetenskapliga artiklar tillkommer, ca 20 sidor.

Malmö universitet ger studenter som deltar eller har avslutat en kurs möjlighet att framföra sina erfarenheter av och synpunkter på kursen genom en kursvärdering som anordnas av lärosätet. Universitetet sammanställer kursvärderingarna samt informerar om resultaten och eventuella beslut som föranleds av kursvärderingarna. Resultaten ska hållas tillgängliga för studenterna (HF1:14).

Om en kurs har upphört att ges eller genomgått större förändringar ska studenterna, under ett år efter det att förändringen har skett, erbjudas två tillfällen för omprov baserade på den kursplan som gällde vid registreringen.

Om en student har beslut om riktat pedagogiskt stöd, har examinator rätt att ge ett anpassat prov eller låta studenten genomföra prov på ett alternativt sätt.