Behörighetskrav

• MA203A: Analys A, tentamen analys A, 7 hp alt

  MA209A: Analys A och linjär algebra, tentamen analys A, 7.5 hp

• MT106A/B: Mekanik, skriftlig tentamen: statik

Utöver de formella förkunskapskraven förutsätts att studenten har kunskaper från kurserna

• MA222A: Analys B, 7,5 hp

• MT106A/B: Mekanik, 7,5 hp

Fördjupningsnivå i förhållande till examensfordringarna

Kursen ingår i examensfordringarna för högskoleingenjörsexamen i maskinteknik och i produktutveckling och design.

Innehåll

Syfte

Kursen syftar till att studenten utvecklar grundläggande kunskaper i hållfasthetslära, och vidare ska kunna tillämpa erhållen kunskap i praktiska tillämpningar inom design- och maskinindustrin samt andra discipliner med strukturella problemställningar för en hållbar utveckling.

Innehåll

Kursern ger en översikt över hållfasthetslärans grundläggande begrepp för deformerbara kroppar. Grundläggande koncept såsom jämvikt, kinematik och materialsamband definieras och nyttjas vid analys av struktur. Begrepp inom hållfasthetslära förklaras och tillämpas på enkla strukturelement som stänger, rör, tryckkärl och balkar.

I kursen tas följande upp:

• töjningar (normal- och skjuvtöjningar)
• spänningar (normal-, skjuv-, huvud- och effektivspänningar
• elasticitet
• termisk belastning
• stångsystem
• vridning
• balkböjning
• knäckning
• plasticitet
• Hooke´s allmäna lag
• brottmekanik
• huvudspänningar

Lärandemål

Kunskap och förståelse

För godkänd kurs ska studenten kunna:

1. förklara samband mellan belastning, deformation och haveri hos enklare strukturella hållfasthetstekniska problem.

2. redogöra för hållfasthetslärans roll som ett centralt ingenjörsverktyg ur ett hållbarhetsperspektiv.

Färdighet och förmåga

För godkänd kurs ska studenten kunna:

3. genomföra enklare analyser av olika strukturer utsatta för olika typer av belastningar med avseende på statiska och cykliska belastningar, instabilitet, elastiska och plastiska deformationer och lastbärande förmåga.

4. identifiera relevanta beräkningsmodeller och metoder med utgångspunkt från verkliga hållfasthetsproblem.

5. utvärdera befintliga strukturlösningar baserat på den teoretiska grund som förvärvats under kursen.

Värderingsförmåga och förhållningssätt

6. kritiskt förhålla sig till innehåll i litteratur, teknisk dokumentation och reella tekniska lösningar, kopplade till hållfasthetsbaserade problem.

Arbetsformer

Föreläsningar, seminarier, övningar, laborationer med förberedelseuppgifter.

Bedömningsformer

För betyget Godkänd krävs:

• Skriftlig Tentamen (TH), 7 hp (Lärandemål: 1, -2, 3, 5-6)
• Laboration (UG), 0,5 hp (Lärandemål: 4, 6 )

Slutbetyget är betyget på den skriftliga tentamen.

Kurslitteratur

• Alfredsson, Bo (red.) (2014). Handbok och formelsamling i hållfasthetslära. 11:e omarbetade uppl. Stockholm: Institutionen för hållfasthetslära, Tekniska högsk.
• Ljung, Christer, Saabye Ottosen, Niels & Ristinmaa, Matti (2007). Introduktion till hållfasthetslära: enaxliga tillstånd. 1 uppl. Lund: Studentlitteratur.
• Saabye Ottosen, Niels, Ristinmaa, Matti & Ljung, Christer (2007). Hållfasthetslära: allmänna tillstånd. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Resurser som tillhandahålls via kursplatsen

• Martinsson, Rolf & Pärletun L-G. (2005). Övningsexempel i hållfasthetslära. Teknik- och samhälle - Malmö universitet.

Kursvärdering

Malmö universitet ger studenter som deltar i eller har avslutat en kurs en möjlighet att framföra sina erfarenheter av och synpunkter på kursen genom en kursvärdering som anordnas av lärosätet. Universitetet sammanställer kursvärderingarna samt informerar om resultaten och eventuella beslut om åtgärder som föranleds av kursvärderingarna. Resultaten ska hållas tillgängliga för studenterna. (HF 1:14).

Övergångsbestämmelser

Om en kurs har upphört att ges eller har genomgått större förändringar ska studenterna, under ett år efter det att förändringen har skett, erbjudas två tillfällen för omprov baserade på den kursplan som gällde vid registreringen.

Övrigt

Om en student har beslut om riktat pedagogiskt stöd, har examinator rätt att ge ett anpassat prov eller låta studenten genomföra prov på ett alternativt sätt.