Kursplan hösten 2020
Kursplan hösten 2020
Benämning
Biomedicinsk laboratorievetenskap: Klinisk fysiologi och bilddiagnostik
Engelsk benämning
Biomedical Laboratory Science: Clinical Physiology and Diagnostic Imaging
Kurskod
BA152C
Omfattning
18 hp
Betygsskala
UV / Underkänd (U), Godkänd (G) eller Väl godkänd (VG)
Undervisningsspråk
Svenska, inslag av engelska kan förekomma.
Beslutande instans
Fakulteten för hälsa och samhälle
Fastställandedatum
2019-05-28
Gäller från
2019-09-02
Behörighetskrav
För tillträde till kursen krävs godkända resultat i kurserna under termin 1-4,120 hp i det biomedicinska analytikerprogrammet.
Utbildningsnivå
Grundnivå
Huvudområde
Biomedicinsk laboratorievetenskap
Fördjupningsnivå
G2F
Fördjupningsnivå i förhållande till examensfordringarna
Kursen är valbar i det biomedicinska analytikerprogrammet inom huvudområdet biomedicinsk laboratorievetenskap på nivå 61-90 hp och kan även ingå i en kandidatexamen i biomedicinsk laboratorievetenskap.
Syfte
Kursen syfte är att studenten fördjupar sina kunskaper inom klinisk fysiologisk metodik och diagnostik.
Innehåll
Kursen består av tre delkurser:
Delkurser
1. Fysiologisk metodik med EKG-tolkning, 8 hp
Delkursens innehåll
I delkursen behandlas cirkulationssystemets och respirationsorganens fysiologi och patofysiologi. Vidare behandlas olika EKG-metodiker med tillhörande tolkning. Undersökningar av lungfunktionen samt distal tryckmätning ingår.
Delkursens lärandemål
Efter avslutad delkurs ska studenten kunna
1. redogöra för fysiologi och patofysiologi inom central och perifer cirkulation samt inom lungfysiologi,
2. beskriva diagnostiska metoder inom klinisk fysiologi,
3. tillämpa grundläggande EKG-diagnostik,
4. reflektera kring de yrkesetiska koderna och deras koppling till yrkesrollen och dess kommande arbetsuppgifter, och
5. tillämpa ett vetenskapligt förhållningssätt i diskussioner kring klinisk fysiologiska metoder.
Delkursens arbetsformer
Arbetsformerna består av salsföreläsningar och inspelade föreläsningar med uppföljande seminarier, samt fältstudier och laborationer (lärandemål 1-2, 4-5). Kursens genomförande bygger på att studenten deltar i ett gemensamt kunskapsbyggande med kurskamrater och lärare samt genom aktivt bidragande med egna reflektioner, tolkningar och perspektiv. Detta inkluderar aktivt deltagande vid seminarier, laborationer och muntlig examination. Lärandemål 3 omfattar föreläsningar och tolkningslaborationer av EKG. Närvaro är obligatorisk vid fältstudier och laborationer.
Delkursens bedömningsformer
Delkursen examineras huvudsakligen i två moment, skriftlig tentamen i klinisk fysiologi om 5 hp och en tentamen i EKG-tolkning, om 3 hp. Lärandemål 1-2, 4 och 5 bedöms genom skriftlig och muntlig individuell uppgift. Fokus vid bedömning av studentens prestation ligger på förmågan att förstå och beskriva metodiker inom det biomedicinska området samt relevant fysiologi och patofysiologi kopplat till dessa. Lärandemål 3 bedöms genom en skriftlig individuell tentamen och deltagande vid obligatoriska tolkningslaborationer. Fokus vid bedömning av studentens prestation ligger på förmågan att tolka EKG korrekt. Eventuell frånvaro vid obligatoriska moment kompenseras i samråd med examinator och sker genom en skriftlig uppgift om inte ett nytt tillfälle för gruppövning kan erbjudas under terminstid.
För att få G på delkursen krävs godkänd skriftlig och muntlig uppgift, godkänd tentamen samt närvaro vid obligatoriska moment.
För att få VG på delkursen krävs dessutom väl godkänd skriftlig uppgift och tentamen.
2. Bilddiagnostik inom ultraljud och nuklearmedicin, 8 hp
Delkursens innehåll
I delkursen behandlas ultraljudfysik samt metodik och diagnostik inom ekokardiografi och kärlultraljud. Dessutom innehåller delkursen strålningsfysik, moment kring såväl radiofarmaka som strålskydd vid laboratoriearbete och patientundersökningar. Vidare behandlas gammakamerans uppbyggnad och funktion samt nuklearmedicinsk metodik och diagnostik av kroppens olika organsystem.
Delkursens lärandemål
Efter avslutad delkurs ska studenten kunna
1. redogöra för ultraljudsfysik samt strålningsbiologi med strålskydd,
2. redogöra för grundläggande diagnostik inom ekokardiografi och kärlultraljud samt utföra basal bildinsamling inom dessa,
3. förklara samt basalt analysera nuklearmedicinsk diagnostik och PET/CT,
4. reflektera kring patientnära arbete och patientsäkerhet i förhållande till delkursens undersökningsmetoder, och
5. tillämpa korrekt handhavande av perifer venkateter samt beskriva risker kopplat till detta.
Delkursens arbetsformer
Delkursen innehåller varierande arbetsformer som utöver enskilda studier utgörs av föreläsningar som behandlar ultraljuds- och strålningsfysik, strålningsbiologi samt teorin bakom och genomförandet av, respektive klinisk undersökningsmetodik. Genom fältstudier, demonstrationer och laborativa övningar tränas den praktiska kopplingen till samtliga lärandemål men med särskild koppling till den praktiska examinationen i lärandemål 2. I seminarieform diskuteras uppkomna frågor efter inläsning och efter de olika pedagogiska momenten i kursen. Närvaro är obligatorisk vid fältstudier, demonstrationer och laborationer.
Delkursens bedömningsformer
Delkursen examineras huvudsakligen i två moment, en tentamen i strålningsfysik och nuklearmedicin om 4 hp samt en tentamen i ultraljudsfysik och hjärt-/kärlultraljud om 4 hp. Lärandemål 1, 3 och 5 bedöms genom en skriftlig individuell tentamen. Fokus vid bedömning av studentens prestation ligger på förmågan att förstå och beskriva metodiker inom det biomedicinska området samt säkerhet kopplat till dessa metodiker. Lärandemål 5 bedöms dessutom vid en obligatorisk laboration. Fokus vid bedömning av studentens prestation ligger på förmågan att tillämpa ett patientsäkert handhavande av metodiken. Lärandemål 2 bedöms genom en laborationsrapport och en skriftlig individuell examen samt vid en enskild praktisk tentamen där utförandet av grundläggande diagnostisk bildhämtning bedöms. Fokus vid bedömning av studentens prestation ligger på förmågan att koppla fysik med klinisk metodik och fysiologiska funktioner. Lärandemål 4 bedöms genom ett obligatoriskt seminarium. Fokus vid bedömning av studentens prestation ligger på förmågan att utifrån ett patientperspektiv relatera till kliniska undersökningsmetoders inverkan. Eventuell frånvaro vid obligatoriska moment kompenseras i samråd med examinator och sker genom en skriftlig uppgift om inte ett nytt tillfälle för gruppövning kan erbjudas under terminstid.
För att få G på delkursen krävs godkända skriftliga tentamina, praktisk tentamen och laborationsrapport samt närvaro vid obligatoriska moment.
För att få VG på delkursen krävs dessutom väl godkända skriftliga tentamina.
3. Neurofysiologi, 2 hp
Delkursens innehåll
I delkursen behandlas nervsystemets fysiologi och patofysiologi. Vidare behandlas olika kliniska neurofysiologiska metodiker som EEG och EMG.
Delkursens lärandemål
Efter avslutad delkurs ska studenten kunna
1. redogöra för och analysera metoder inom klinisk neurofysiologisk diagnostik.
Delkursens arbetsformer
Lärandemålet uppnås genom att studenten deltar i obligatoriska seminarier och demonstrationer.
Delkursens bedömningsformer
Lärandemålet examineras vid ett obligatoriskt seminarium samt genom deltagande vid demonstrationer. Fokus vid bedömning av studentens prestationer ligger på förmågan att förstå och beskriva metodiker inom klinisk neurofysiologi. Eventuell frånvaro vid obligatoriska moment kompenseras i samråd med examinator och sker genom en skriftlig uppgift om inte ett nytt tillfälle för ordinarie moment kan erbjudas under terminstid.
På delkursen tillämpas betygen U eller G.
För att få G på hela kursen krävs G på samtliga delkurser. För att få VG på hela kursen krävs dessutom VG på delkurs 1 eller 2 samt minst ett av delmomenten i den resterande kursen.
Rätt till omtentamen
Student som underkänts i tentamen, ges möjlighet till två omtentamina på samma kursinnehåll och med samma krav. Studenten har därutöver rätt att tentera på samma kurs vid efterföljande kurstillfällen enligt samma regel. Tentamen och omtentamen sker på de tider som anges i schemat.
Kurslitteratur och övriga läromedel
1. Fysiologisk metodik med EKG-tolkning, 8 hp
Bjålie J G, Haug E, Sand O, (1998) Människokroppen. Fysiologi och anatomi. Stockholm: Liber AB. 350 s av 486 s.
Ericson E, Ericson T, (2012) Medicinska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur AB. 752s.
Jonsson B, Wollmer P, (2011) Klinisk fysiologi med nuklearmedicin och klinisk neurofysiologi (3:e upplagan). Stockholm: Liber. 191 av 397 s.
Jern S, ( 2011) Klinisk EKG-diagnostik. Sverker Jerns Utbildning AB. 240 s.
Sundström J, Lind L, (2015) Handbok i biomedicinsk forskning. Stockholm: Liber. 201 s.
Vetenskapliga artiklar tillkommer (ca 15 s).
2. Bilddiagnostik inom ultraljud och nuklearmedicin, 8 hp
Berglund E, Jönsson B A, (2007) Medicinsk Fysik. Lund: Studentlitteratur. 126 s av 260 s.
Jonsson B, Wollmer P, (2011) Klinisk fysiologi med nuklearmedicin och klinisk neurofysiologi (3:e upplagan). Stockholm: Liber. 90 s av 397 s.
Kompendium och vetenskapliga artiklar tillkommer (ca 30 s).
3. Neurofysiologi, 2 hp
Jonsson B, Wollmer P, (2011) Klinisk fysiologi med nuklearmedicin och klinisk neurofysiologi (3:e upplagan). Stockholm: Liber. 25 s av 397 s.
Kursvärdering
Kursansvarig lärare ansvarar för att två kursvärderingar genomförs i kursen. En formativ kursvärdering (s.k. temperaturtagning) görs efter halva kursen. Denna sammanställs och återkopplas till studenterna snarast möjligt. Sammanställningen presenteras på kursens hemsida och återkoppling sker under lektionstid. En summativ kursvärdering genomförs i anslutning till kursens slutförande. Kursansvarig lärare återkopplar resultaten till studenterna på schemalagd tid. Minnesanteckningar från återkopplingen med ändringsförslag upprättas och görs tillgängligt på kursens hemsida samt återkopplas till de studenter som påbörjar kursen vid nästkommande kurstillfälle.
Övergångsbestämmelser
Om en kurs har upphört att ges eller har genomgått större förändringar ska studenterna, under ett år efter det att förändringen har skett, erbjudas två tillfällen för omprov baserade på den kursplan som gällde vid registreringen.